indiengse

Vi forflyttade oss fran Akola till den storre staden Jalgaon med tag. det var en spannande upplevelse. Precis som i boken Shantaram, for er som last den, fick vi forst vanta pa ett forsenat tag och sen springa for att hinna pa taget. Det stannar bara ca 2 minuter pa stationen. Den typen av tidsupplevelse galler forresten inte bara taget. Pa programmet star det en tid och svensk och hyfsat tidsnogrann som vi alla ar, sa ar vi klara vid den tiden. Oftast hander ingenting forutom att varden for dagen sager att vi inte kan aka da. Vi ar for tidiga. Sen av nagon anledning blir det plotsligt brottom. Please hurry up, har vi fatt hora manga ganger, men vi kan for allt i varlden inte forsta varfor. Vi har ju bara suttit och vantat.

Magproblemen ar fortfarande kvar. Marias tur denna gang. Vi hoppas att hon ska ma battre imorgon.

Claes halsar forresten till alla som vantar pa vykort att: det kan ni glomma.
Vi ar langt ifran alla turistattraktioner har. Faktum ar att det snarare ar vi som ar attraktionen. Var vi an gar sa stirrar folk, och de har inga problem att stanna och kolla i en halvtimme. Vi kanner oss dessutom som varsta Bollywoodstjarnorna. Alla ska ta kort pa och med oss. Sa om ni tycker att vi ser konstiga ut i ansiktet nar vi kommer hem, sa beror det pa alla tillkampade leenden.

Trots att det ofta kanns tufft sa har vi stunder av gladje ocksa. Det behover inte vara mer an att vi som idag fick ata lunch pa restaurang. Att fa valja maten sjalv och ata utan att nagon overvakar varje tugga eller trugar med mer var underbart. Och till nagra av oss stora gladje sa fanns det kyckling. Vi lever oftast med strikta vegetarianer sa inte ens agg finns pa menyn. bara en massa kryddor, till frukost som resten av malen.

Madde och Katarina har dessutom fatt mojligheten att shoppa idag; och vilken kvinna blir inte glad av det?

Nu ska Maria kureras snabbt, for imorgon vantar ett nytt digert program.

Halsningar fran oss alla genom Katarina Keif (kand bollywoodstjarna)