indiengse

Efter katarinas tillfrisknande och ytterligare nagra dagar i nagpur, reste vi vidare till Chandrapur. Vi blev val mottagna i nya familjer om an med vissa omstandigheter. Forsta kvallen borjade bra med dans till sma-grodorna och skrattterapi pa indiskt vis.
Dar hade vi ocksa turen att fa aka pa safari, men oturen att inte fa se nagon tiger. Daremot dok det upp bade bison, vildhundar och andra spannande djur.

Chandrapur ar pa grund av kokgruvorna och kolkraftverket Maharastras varmaste (och skitigaste) stad. har antar vi att medelaldern inte ar sa hog och manga hostade otackt. Vi var ganska glada att fa lamna denna 40-gradiga plats for att ta oss till en 39,5 gradig ny stad. Som vanligt blir vi mottagna med oppna armar, men kulturkrockarna ar oftast ganska ordentliga. Vi har i alla fall lart oss at det ar nast intill omojligt att tacka nej till mat och dryck och inte heller kan vi protestera om maten delas och blandas med nagons (forhoppningsvis men troligtvis inte - rena fingrar). Japp, sa ni kan forvanta er nagra storlekar storre tjejer om nu inte detta fingerblandande fortsatter- for da kommer val nya magsjukor som ett brev pa posten. Kackerlackor och andra rumskompisar har vi ocksa gott om, men det ar bara att titta bort eller sla ihjal.

Vi lever numer under mottot: Acceptera det du inte kan forandra och forandra det du inte kan acceptera, som en mycket klok kvinnlig Rotarian uttryckte det vid en paneldebatt om indiska kvinnors ratt att dricka alkohol eller inte.

Katarina och Madde